Med raskande steg.
Sitter på praktiken och det är lite ont om sysselsättning kan man säga...
Men jag tror jag ska få åka in till mitt älskade Classe och reklamera en kamera.
Pratade med nuvarande ägarna idag, att flytta in till helgen 15-16 verkar inte vara aktuellt, jag vill inte
stressa dem för mycket heller, de är gamla, de ska få njuta så mycket de kan innan de kommer in till stan
och fågelholk.
Vi ska för övrigt till dem på lördag, ska kolla om det är något av deras gamla grejjer som vi vill ha, och det tror jag nog vi vill, har ju inga möbler haha.
Nehe försöka få sig en uppgift!
Sjukskriven..
Kvällen och hela natten spenderades i soffan med vetekudden under örat, det gjorde så ont, det kom tårar, och inte en sekund sov jag den natten. När klockan slog 06,30 kände jag att jag inte orkade ligga still längre, så jag gick upp och tog en dusch och började förbereda mig för dagens arbete.
Alla i min närhet tycker eller tyckte nog att jag var dum i huvudet som gick till jobbet med värkande öra, alla som har haft öroninflammation vet också hur ont det gör innan det släpper. Min tanke var helt enkelt, det är örat jag är sjuk i, inte huvudet, som en viss Gunvald sade när han gjort illa foten i någon beckfilm. Efter jobbet brände vi ut till tomta där syster, broder och jonas väntade hos mor och far, grillning och lite familjetid stod på schemat, jag var så slut och hade så ont, men försökte hålla mig pigg. När alla väl gick till säng så slocknade jag nog på 1 sekund. vaknade dagen efter och kände mig som ett frossande halvdöd sengångare...febern hade kommit, så det blev att ringa sig sjuk, hinnan i örat hade också spruckit så det blev att ringa primärvården. Fick senare komma in för undersökning och medecin.
Att tillägga är att jag var i kontakt med dempå 1177 ( sjukvårdsupplysningen) flera gånger under helgen då jag vet att man som vuxen ska söka hjälp för öroninflammation då det räknas som en barnsjukdom,,, de var kassa, varje sköterska gav mig olika direktiv och när jag påpekade detta, blev de sura och otrevliga. Saker jag fick höra från dem var bland annat
- ta en taxi
(försökte föklara att det inte var så lätt att ta sig dit för mig, hade ingen lust att cykla från brandholmen eller tomta med feber, och förskte lösa det så smidigt som möjligt med när andra skulle pasera nyköping så jag kunde åka med)
- Det här är ingen tidsbokning, man får hgelt enkelt ta den tid man tilldelas.
Även här var när jag försökte få en tid efter jobbet, eftersom jag vet att besöket tar 10 minuter, så kände jag att jag inte ville vara hemma en hel dag pga det.
- Det är inget akut, vänta till måndag.
- Återkom om du har feber
(ringer när jag fått feber)
- Återkom om det gör ont.
- Om det har gått hål håller det på att läker, då behöver du inte komma.
Varenda ovanstående rad är fel enligt min sjuksköterska. Man ska kunna fösöka lösa tider så det passar patient och sjukvård, är det akut, ja då vänder man sig till akuten,inte primärvården. Alltid ska det kollas upp med öroninflammation, och helst innan febern kommit. Gör det ont efter locket i örat brustit är något fel..
Så alla ni därute, tänk själva och överdriv gärna en smula..annars tar man sig aldrgi genom den där panelen...usch.
Så nu är jag sjukskriven tom onsdag, går på penecelin, magen gör uppror, ajajaj men det är bara att härda ut.
har varit ute i tomta de här dagarna, är mest ute i tomta av några enkla anledningar, tråkigt att vara ensam hemma, finns inget att göra i leggan, här finns mamma och mammalediga marro som jag mer än gärna spenderar dagarna med.
Längtar efter min prins, men helgen har vi ledigt tillsammans, LÄNGTAR. Valborg med Marro och Tommy, och sen blir det Funky Kids på söndag antagligen hihi, Kennys yngsta syster som har dansuppvisning, COOOLT haha ; )
Nej nu ska jag gå ner till mina monster, Conrad bet sönder min laddare igår...Fast fick låna en av Marro, och tur var väl det. Måste köpa ny lur... men tråkigt att lägga pengarna på sådant.
Tillägnat dig..
Inlägget idag tillägnas åt den vackraste mäniskan i världen.
Till den underbarasate mäniskan i världen.
Till den fantastiska person som alltid står vi min sida.
Till den man jag delar mitt liv med.
Prinsen, på riktigt så föll jag pladask första gången jag såg dig.
Andra dagen i gymnasiet klev du in genom dörrarna till aulabyggnaden där jag hängde,
hjärtat rusade och jag tror nästan jag fick handsvett.
I lite mindre än tre år gick jag och smygkikade, fick skämmas för mina vänner som mer än
gärna ropade mitt namn i matsalen när vi var där sammtidigt och pekade på dig.
Jag slängde mig till och med in i ett grupprum när jag höll på att möta dig och dina
klasskompisar i en korridor - Och hur pinsamt är inte det, du visste ju inte ens vem jag var.
Det jobbigaste av allt var de gånger vi åkte samma buss, jag kommer till och med ihåg att jag grät en gång när
jag hade lånat mammas hellyhansen jacka, en stoooor dunjacka som fick
mig att se ut att ha en överkropp på 250 kilo.
Jackan är egentligen snygg, men då kändes allt fel.
- Jag hade mitt eget ställe, bakom postlådan vid våra skåp, där kunde jag spana på dig,
utan att någon märkte något.
Åren gick, och av någon märklig anledning började jag tjata om dig till till min kära vän,
som också var vän och klasskamrat till dig,
han gjorde sitt bästa, "vill du ha hans nummer, msn, ska du åka med imorgon?
för jag ska åka med han till skolan"
Jag vägrade, min inställning då var att Prinsen var något för ögat, något att drömma om,
om man chansade, ja då kanske man fick hjärtat krossat, så hade man ingen
Dr McDreamy längre.
Valborg kom, klassfesten hemma hos mina föräldrar kom,
den glömmder jag aldrig,
mamma och pappa var och handlade, klasskompisarna började rulla in 12-13,
mamma och pappa dök upp en liten stund senare med sina matkassar,
MEN vart skulle de ställa varorna, hela kylskåpet var fyllt med alkoholhaltiga drycker.
Vi grillade, festade och lyssnade på musik, sen tog vi bussen in till nyköping.
Vi rockade loss på bussen som om det inte fanns någon annan på den, ska sanningen fram
var den överfull, precis som samtliga deltagare ur vårat gäng.
En allsång bröt ut med blan annat "en busschufför...."
Livet var på top, endorfinet och alkoholen rusade i kroppen, och vi alla var odödliga.
Alla studenter möttes upp på Nico´s skolgård, vi skrev i varandras fiskarmössor
som vi har här i Nypan, kramades och allmänt firade att snart, SNART var det över.
Om man använder uttrycket "full som en kastrull" så stämmer det nog bra in på
mitt tillstånd, absolut inget jag är stolt över men så var fallet (och tur var väl det)
Efter nån halv-hel timme på samlingsplatsen lyser någon upp hela området,
jag står då med en vän och en bekant (tjejer) som då gick i samma klass som Prinsen,
även de hade dreglat en del under åren.
Jag hörde hur vännen sa "Titta Tea där är Kenny, ska du inte gå fram och hälsa"
Man kan tillägga att denna person var nykter och helt enkelt ute efter att skämma ut mig (på ett roligt sätt).
Den bekanta hejjade på, (fast hon ville nog hellre se mig rådissad)
Och jag hör mig själv, (alkoholen) säga,
- Jo fan jag ska gå fram.
Som jag minns det går jag fram, ställer mig framför prinsen och glor, han tittar på mig, jag säger:
"Får jag skriva på din mössa?"
Ett oväntat svar bli
"Klart du får"
Och han räcker sig min mössa.
SHIIIIIIT tänker jag, va fan ska jag skriva??
Jag väljer att låtsas skriva i luften och säga "Sexigast på Gripen" och lägger till mitt största och
antagligen inte heller mitt vackraste flin.
Prinsen flinar, jag vet än idag inte om det beror på vad jag sa, hur jag såg ut, om han såg något kul i bakgrunden
eller helt enkelt försökte vara lite trevlig.
Det blev Tyst...
Då smäller jag ur mig min bästa idé i livet.
- Man skulle inte kunna få en puss också?
- Klart du kan.
Var svaret och sen
SMACK.
Det var en enkel puss, lite längre än en standard kanske, men det kändes som mitt liv
spelades upp framför mina ögon, blev jag på nyttfödd`??
När pussen slutade visste inte direkt någon av oss vad som skulle ske, vi såg antagligen rätt handfallna ut
och allmänt pinsamma också för den delen..
Då kan en kille, bekant till mig, Vän till prinsen och sa helt enkelt
"Bättre kan ni!"
Och det gjorde vi, herre jösses, den kyssen glömmer jag aldrig, jag glömmer heller aldrig hur
jag såg mina två tjejkompisar som hoppats på total förnedring stod med hakorna nere vid knäna och tänkte
"Hur fan gick det där till?!?!?"
Vi skildes åt, men inte för lång stund.
Vi i klassen fortsatte härja, vi var nere på vallarna och sprang runt, jag dansade lyckodanser och berättade
för alla jag mötte, att jag hade hånglat med kenny.
Haha, kan man vara mer pinsam??
Ett ljus kom åter och där stod han igen, ett par enkla ord
"Hey Baby"
Så kysstes vi.
Under tiden vi kysstes kom det två poliser, då båda bar med sig en aluminium burk, blev de beslagtagna,
men vi fortsatten, och polisen tog helt enkelt burkarna ur våra händer och hällde ut.
Kyssen slutade och vårat andra möte avslutades med följande mening.
"Måste dra, men möt mig vid rockbaren sen"
Aldrig i livet tänkte jag, detta kan jag leva på resten av mitt liv.
Vi rörde oss upp mot stan, skulle till dåvaranda papparatzi och dansa som galningar.
Det måste varit kallt, för vi var där innan det öppnade, mina vänner ställde sig i kö,
men jag, ja jag kunde ju inte så still den halvtimmen som var kvar.
Mötte upp en annan vän, hon tyckte vi skulle till rockbaren,
vi gick in, och någonstans innanför entren gick det upp ett ljus, HAN var ju HÄR, jag ville inte träffa
honom mer denna kväll, JAG MÅSTE UT!
Rockbaren var fullare än fullast, och ända sättet att ta sig ut var att gå varvet runt, den baren är
uppbyggd likt ett litet stadium med bar i mitten och gång runt om.
När jag nästan är ute får jag syn på honom, jag gömmer mig,
gör mig liten, jag skulle kunna lyckas, och jag KOM ut helt obemärkt!
Trodde jag ja, han hade egna spejjare som hade sett mig,
så fort jag var ute, var han hack i häl.
Vi sade ingeting, vad skulle vi säga, vi visste ingeting om varandra, eller han¨
visste i alla fall INGENTING om mig.
Så vi gick tillbaka till det vi gjorde tidigare. Kysstes.
Papparatzi öppnade, och på något vänster lyckades vi tränga oss så vi var inne bland de första.
"Vi ska dansa!!" Sa jag och drog ner han för trappen mot dansgolvet.
Och som vi dansa, som galningar hela kvällen, eminem´s "shake that ass for me" och Shakiras "hip´s don´t lie" är än idag låtar som får mitt hjärta att slå lite snabbare, och kinderna bli rosiga för att jag skäms en smula,
haha vi var kungar, John Travolta och Olivia Newton John, vi ägde.
Hade jag sett ett klipp från endast ett par sekunder från vår dans hade jag nog
gått i excil, bytt identitet eller flyttat långt bort.
Men det var en av de roligaste kvällarna i mitt liv.
Vi bestämmde oss för att prata.
Jag frågade:
- Går du ut ofta?
Till svar fick jag:
- Nej det har brunnit i hallen så jag kommer inte ut så mycket.
Jag visste inte om det var ett skämt eller om han på riktigt mena att han inte kunde komma ut
för att det inte längre fanns någon dörr...
Det blev tyst.
Jag råkade börja prata om mina råttor jag nyligen köpt, om hur de båda var på smällen vid
köpet och att jag nu hade 20 råttor hemma, så om han ville ha en var det bara att säga till.
Det blev ännu tystare.
Vi gick och dansa.
I efterhand har jag fått veta att vad Prinsen menade med "hallen" var en super stor ladugård som brunnit ner och han nu höll på att bygga upp på sin lediga tid, men han
ville inte använda ordet ladugård, då det hade låtit lite "bondigt"
Vi delade på oss, jag åkte hem till mig, och han till sitt.
Det tog ett par dagar, sen började en sms kontakt, som blev till ett samtal, som blev till en date.
En date blev till fler, och 18 dagar efter vi första gången träffades, frågade Kenny chans, och det fanns inga tvivel,
Jag sa JA!
Nästa helg är det 4 år sedan vi träffades, 4 år sedan jag träffade
min själsfrände, min älskade prins, blivande man och pappa till våra barn.
Trots att allt detta ligger mer än långt fram i tiden, så vet jag,
att vi kommer finnas för varandra, tills döden skiljer oss åt.
Det känns som vi hunnit med en hel del tillsammans under dessa år,
Vi har en bra grund att stå på.
Vi spenderar extremt mycket tid med varandra, men ändå
har jag aldrig tråkigt.
Kenny Ahlström,
Fantastiska mäniska.
Jag ser upp till dig, beundrar dig.
Du får min värld att snurra och fjärilarna i magen att vakna till liv.
Jag vill leva och dela hela mitt liv med dig.
Kenny Ahlström
- Jag älskar dig ♥
Vad är det för en daaaag`??
JO det är Conrad och Ceasars födelsedag HURRA HURRA HURRA!!!
Ett år i livet, 5 månader hos oss.
Våra prinsar!!
Hunden och kattens dagbok:) - I LOve
Hundens dagbok:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
Kattens dagbok:
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.. Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i värket...
vill så gärna
Väntar bara på flytten, och veckorna dit känns väldigt långa, men imorgon ska jag börja packa ihop leggan, först fota såklart, måste föreviga denna lägenhet, men jag längtar härifrån, helt sjukt, har bara bott här sen mitten på december, men det visar väl att man inte är någon lägenhetsmäniska..
Det finns inget att göra när man bor i lägenhet...tycker jag i alla fall, jag är ju ingen direkt pysselmäniska. Jag vill göra stora saker, riva upp en trädgård plantera nytt, fixa ett trädgårdsland..riva en vägg...måla en vägg...ja ni fattar, sen kan jag pilla med småsaker också, men det är inte där mitt intresse ligger.
Nu är dagarna en blandning mellan för långa och för korta på något märkligt sätt, dagen börjar med praktiken som tar stora delar av dagen 05.45- 16.30 med resan dit och hem, när man kommer hem är man slut, på riktigt, då ska det fixas mat och matlådor, så är man ensam, prinsen jobbar ju borta, och nu sen vi köpte huset har jag börjat känna mig ensam, man har så mycket man vill prata om, planera och drömma. Helgerna är för korta för allt man vill hinna med, det beror ju mycket på att jag jobbar. Man märker hur prinsen vill att jag jobbar mindre, han frågar saker som "men hur mycket tjänar du egentligen på att gå dit...." bla bla bla, vi skulle absolut klara oss utan mina extraknäckspengar, men samtidigt så är det alltid fint med extra klirr i kassan, det är det som gör att man kan unna sig resor till varmare breddgrader, och så skulle jag sakna mina underbara arbetskamrater, men inte så mycket annar kanske. Men jag har satt mitt mål att jag tänker absolut som längst arbeta kvar till nästa sommar, det får räcka 5 år, helt sjukt, 5 år med en anställning runt 10%..Så jag jobbar på sista året, det är ett löfte till mig själv.
Det blev lite ändå, men inget nytt...som man kanske förstår är jag inte på topp, vill bara från denna cell till lägenhet, ut på landet, till grönskan till promenaderna i skogen, och förhoppningsvis ett par rundor i salinge med Marro, Milo och Dogge=)
På tal om ovanstående så är det så himla roligt att vi har hittat varandra, när vi jobbade var vi absolut inte de tightaste arbetskamraterna, men detta visar att man inte alltid får rätt sida av varandra på jobbet, dock i dagens läge skulle jag mer gärna jobba tillsammans igen=) Marro du betyder mycket för mig och tack för att du är min vän. Det är avslappnat, utan fasader och jag känner att man kan prata om allt, det är fantastiskt!! De är också så givmilda med sin lille son och jag är så glad att jag äntligen har "fri tillgång" till en liten bebis, det har jag aldrig varit med om, och det värmer i hjärtat.
Han är en riktigt solstråle som ler och tittar med sina stora blå, han är så fin!
Nu ska jag faktiskt gå och sova, det behöver jag, imorgon blir det kontoret och byggmöte i trosa.
På återsende.
hejhopp
har jobbat idag, gick ok, blandat mellan lungt och stressigt, sen hem, vila, gästerna kom, det blev tacos och vin på en lördag, crazy, det är ju ren fredagsmat haha, bowlade lite och nu hemma...jag halv kollade på filmen samtidigt som jag surfade på blocket, finns så mycket man vill ha nu, dock så finns inte det jag vill ha, en matsalsmöbel med 8-10 stolar, skick är rätt oväsentligt då det ska bli vitt och stolarna kläs om, sen vill jag ha 2 ektorp soffor, då är frågan om man ska köpa beg, eller nya, ska ju ändå byta klädesel på dem, idemo röd, eller hette de indemo? två sådana i alla fall färg vid inköp är oväsentligt där med...sen vill jag ha en stor rockoko byrå med ljus granitskiva , gärna nyrockoko så man kan göra om den, känns fel att förstöra en orginal...men vad gör man inte haha, det finns en del på blocket i alla fall...sen ska det bli ny säng också, till matsalsmöbeln vill jag ha ett gammalt och snett vitrinskåp...fast utan mycket glas...mycket man vill ha, ska blanda gammal och modernt vitt med några färgklickar är väl tanken,,,så roligt att planera, får se hur det blir i verkligheten haha
ännu en dag!
orkar inte med detta längre, haha bloggen är lika tråkig som ett gammalt lakan.
har massa annat att tänka på, har ju blivit husägare, handpenning lagd och besiktning är klar=)
Så ses här när vi har skaffat huset kanske, eller om jag får riktigt tråkigt någon dag, eller om jag har något viiiktiiigt att berätta haha : )
