- Tessan -

skriva ett inlägg, har påbörjat flera idag, men har verkligen ingeting att skriva om känns det som, det känns hemskt...

Väntar bara på flytten, och veckorna dit känns väldigt långa, men imorgon ska jag börja packa ihop leggan, först fota såklart, måste föreviga denna lägenhet, men jag längtar härifrån, helt sjukt, har bara bott här sen mitten på december, men det visar väl att man inte är någon lägenhetsmäniska..
Det finns inget att göra när man bor i lägenhet...tycker jag i alla fall, jag är ju ingen direkt pysselmäniska. Jag vill göra stora saker, riva upp en trädgård plantera nytt, fixa ett trädgårdsland..riva en vägg...måla en vägg...ja ni fattar, sen kan jag pilla med småsaker också, men det är inte där mitt intresse ligger.

Nu är dagarna en blandning mellan för långa och för korta på något märkligt sätt,  dagen börjar med praktiken som tar stora delar av dagen 05.45- 16.30 med resan dit och hem, när man kommer hem är man slut, på riktigt, då ska det fixas mat och matlådor, så är man ensam, prinsen jobbar ju borta, och nu sen vi köpte huset har jag börjat känna mig ensam, man har så mycket man vill prata om, planera och drömma. Helgerna är för korta för allt man vill hinna med, det beror ju mycket på att jag jobbar. Man märker hur prinsen vill att jag jobbar mindre, han frågar saker som "men hur mycket tjänar du egentligen på att gå dit...."  bla bla bla, vi skulle absolut klara oss utan mina extraknäckspengar, men samtidigt så är det alltid fint med extra klirr i kassan, det är det som gör att man kan unna sig resor till varmare breddgrader, och så skulle jag sakna mina underbara arbetskamrater, men inte så mycket annar kanske. Men jag har satt mitt mål att jag tänker absolut som längst arbeta kvar till nästa sommar, det får räcka 5 år, helt sjukt, 5 år med en anställning runt 10%..Så jag jobbar på sista året, det är ett löfte till mig själv.

Det blev lite ändå, men inget nytt...som man kanske förstår är jag inte på topp, vill bara från denna cell till lägenhet, ut på landet, till grönskan till promenaderna i skogen, och förhoppningsvis ett par rundor i salinge med Marro, Milo och Dogge=)

På tal om ovanstående så är det så himla roligt att vi har hittat varandra, när vi jobbade var vi absolut inte de tightaste arbetskamraterna, men detta visar att man inte alltid får rätt sida av varandra på jobbet, dock i dagens läge skulle jag mer gärna jobba tillsammans igen=) Marro du betyder mycket för mig och tack för att du är min vän. Det är avslappnat, utan fasader och jag känner att man kan prata om allt, det är fantastiskt!!  De är också så givmilda med sin lille son och jag är så glad att jag äntligen har "fri tillgång" till en liten bebis, det har jag aldrig varit med om, och det värmer i hjärtat.
Han är en riktigt solstråle som ler och tittar med sina stora blå, han är så fin!

Nu ska jag faktiskt gå och sova, det behöver jag, imorgon blir det kontoret och byggmöte i trosa.

På återsende.