- Tessan -

Ska det överhuvudtaget kosta att vara lycklig?

De senaste veckorna har självklart diskussionen om utbildning varit på tal, jag och kenny har bollat ämnet mellan oss för att komma fram till någonting vettigt.

Kenny sa två saker som jag reagera starkt på, det han sa är verkligen sant, och riktigt synd.

Det ena var att det är som om man blir en bättre människa bara för att man pluggar, man kan liksom berätta att man pluggat X antal år till ditten eller datten och alla lyssnar noga, blir farsinerade och tycker man är en ytterst sofistikerad människa som är värd att ägna några extra minuter på. Sen om man pluggat raketforskning eller hamsteruppfödning spelar liksom ingen roll, har man ett lån på Csn tillhör man den gruppen mäniskor som i dagens samhälle är Väl Godkända.

Det andra är att man tjänar så mycket bättre när man pluggar, det kan väl vara sant, om man lägger ner en jävla massa tid och energi eller helt enkellt är en naturbegåvning på det man gör. Som ingångslön på både anläggning och byggnadsingenjör tjänar man cirka 22 000 brutto, har man tidigare erfarenhet så är det några tusenlappar till, det gör ingen till miljonär. Om man då ser till vad en vanlig helyllesnickare som är fullbetald tjänar per timme, i Nyköping ligger de på cirka 170-180 kronor timmen, ta det gånger 160 så hamnar du på ca 27-29 000 brutto. Och som säkert alla vet är väl kanske inte hantverkare så noga med kanske tider och liknande, avdrag på saker som kanske inte alltid är tillåtna, vem ser inte firmabilar dra runt överallt efter klockan 17? personligen tycker jag man kan se det som förmåner, likväl som den personen som är på kontoret äter gratislunch eftersom han är på  möte, håller en öl-provning på någon trevlig kvarterskrog eftersom de kinesiskaaffärsmännen behöver roas.

Det som också stör mig personligen är väl att det inte är någon som ser vad den "lillepersonen" gör för oss andra i samhället, snickaren, rörmokaren, hon på McD som ser till att du och dina barn inte behöver gå hungriga eftersom du gett all kraft du har på ditt jobb och inte orkar utfodra din familj med nyttig mat, som kanske tillhör en del av moder/faderskapet. Jag har ju själv stått i ett gatukök och upptäckt hur jag ursäktade mig för varför jag arbetade där för bekanta, jag trivdes där, arbetsuppgifterna,tiderna och lönen var absolut inget att hurra för, men arbetskamraterna och ansvaret man fick, det har andra arbetsplatser svårt att mäta sig med.

Så vem ska man utbilda sig för, sin egen, din, min? Det finns självklart tusen anledningar som förespråkar att man pluggar, men om det skulle vara i allas intresse, ja då skulle vi ha byggnadsingenjörer på McD, ekonomer på äldreboenden och jursiter på dagis, det låter väl inte riktigt hundra?

Jag har intresset just nu att plugga, jag älskar att insupa en kunskap som jag sen faktiskt kommer att ha användning för, varje dag lär jag mig något nytt, och bara för att du som vän/bekant totalt utomstående inte kan förstå hur man kan tycka det är roligt att lära sig allt om pålning i undergrund, ja vad ska jag bry mig om det för?
Jag har nog aldrig lyssnat på någon annan, förutom när jag vakde gymnasieprogram, och alla vet väl hur det gick, och jag känner att jag har nog lyckats so far.

Oj gud vad jag skriver och jag är långt från klar, haha

Så lycka, vad är det? För mig kan jag nog lista upp det i två kolumner, tänk om vi haft excel här på bloggen, kunde jag ha använt mina nya kunskaper, men jag väljer att dela upp dem i två grupper, 1 och 2.

Grupp 1, är en grupp som man helt enkelt inte kan styra själv, och det spelar ingen roll hur mycket pengar du har eller hur fin utbildning och jobb du har, det är naturens gång.

Jag vill helt enkelt ha en frisk familj och vänner, det är vad sóm betyder något.

Jag vill att den jag älskar mig älskar mig lika passionerat som jag älskar honom, att han är mig trogen och står vid min sida i vått och torrt.

Jag vill genomgå 2 fantastiska graviditeter utan störrre komplikationer och med en naturlig födsel som avslutning.


Grupp 2. är mer en grupp om önskemål och mål jag har i mitt liv, den innefattar allt som jag tror kommer göra att jag vaknar med ett leende på läpparna och ser fram mot den kommande dagen, veckan, månaden, åren jag har framför mig.

Jag vill ha ett fint hus vid vattnet, som jag omsorgsfullt inrett precis med det jag vill ha, vill jag ha en lampa för 10 000 ja då ska jag köpa en lampa för 10 000, inte en snikmodell på IKEA, jag är inte den som inreder efter pris, utan det jag vill ha, älskar IKEA så jag kan tänka mig att mycket kommer komma därifrån i vilket fall, men ni fattar vad jag menar.

Jag vill kunna resa, en skidsemseter ( varannat  år alperna andra året sveriges), en solsemester, en weekend i någon mysig stad med shopping och god mat, och sen en enkel semseter på sommaren, vem skulle säga nej till att bila i Europa? Att få resa är en passion, för ett lyckligt liv är det ett måste.

Jag vill känna att jag kan resa säkert, jag vill kunna köpa en ny bil, min och min familjs säkerhet ska inte hänga på en prislapp, utan ett val.

Vill jag ha en båt, ska jag ha en båt, vill jag ha en motorcykel, ska jag ha en motorcykel, vill jag köpa en till kamera fast än jag har fyra, ja då ska jag köpa en kamera.

Jag vill inte begränsa mitt levande efter vad någon sätter för prislapp på vad mitt arbete är värt.

Så hur binder man ihop detta? Ja jag är beroende av saker, jag tror att till en viss mån kan pengar och saker göra mig till en lyckligare mäniska, men om man går till botten med det hela är hälsa och kärlek det som gör mig lycklig.


Jag är en arbetsmyra, jag älskar att jobba och jag är villig att kämpa hårt för vad jag vill, men jag tänker aldrig låta någon annan än mig själv bestämma över mitt liv och min levnadsstandard.

Men ingen ska någonsin sätta en stämpel på mig för att jag läst det jag inte läst, eller valt att göra med mitt liv.

Priset på att vara lycklig enligt mig är summan av den lyckan du känner av det du åstakommit i livet.

Vi har alla olika mål, och jag kan säga att efter se de jag kallar "lilla familjen" har jag insett vad lycka i sin renaste form enligt mig är. Att se sin avkomma växa upp, utvecklas och bara få vara där för den nya mäniskan som ska skolas in i vårat samhälle, och en dag sitta med samma problem som man själv haft genom livet, och finnas där.

Kärlek utan gränser, det är lycka för mig.

Och tack vare min familj, älskade pojkvän och vänner, kan jag redan känna mig som en av de lyckligaste i hela världen.

Jag fick kanske inte min lägenhet i stockholm, men jag har en pojkvän som älskar mig villkorslöst och alltid är där för mig, en familj som ställer upp så fort jag ber dem, och vänner som lyssnar när jag konstant pratar om viktiga och extremt oviktiga saker, vad mer kan man begära? Egentligen

Tack alla ni som finns i mitt liv, utan er vore livet inte värt att leva..