Kärlekskrank kines

hamnde till slut på bussen till prinsen, inga snowyoggies men väl ett par gammla fula crocks på fötterna.
Kul var ju även att bussen inte gick hela vägen fram så det vart väl en promenad på 2 kilometer till i regn, i crocks..Härligt!

Träffade även busschauffören : Kinesen, han har varit mer än snäll ( med ord för att vara tydlig)  mot mig ända sedan jag gick på gymnasiet, även på jobbet. När jag satt ensam kvar ropade han fram mig..jag kände hur jag inte ville gå fram men vad skulle jag göra?
Så kommer alla frågor, 1000 stycken, namn, bor, vart ska jag, vad jag gör, jobbar extra. Och så avslutas det hela med Therese- vackert namn på vacker flicka..

Vi har gått igenom det där så många gånger att han måste veta vad jag heter..och jag tycker det är så pinsamt varje gång det händer, men han skiner upp som en unge på julafton när han får en liten pratstund...så jag får väl bjuda på det.

Snart ska hela familjen von trapp åka och vaccinera sig så jag och kenny blir ensamma hemma en stund, skönt! ska se till att han i alla fall tar en lite rast!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0