Det är lite roligt hur
det kan bli när man träffar personer man inte träffat på ett tag, allt från månader till år, ibland blir situationen att man inte får fram ett ord och ibland har man så mycket att säga att man bokar in en träff.
Igår träffade jag Erik, vi har gått i samma klass 1-6, paralell klass med gemensamma vänner både högstadiet och gymnasiet, träffats som hastigast ett par gånger sen vi tog studenten för 3 år sedan. Vi har absolut inte varit bästaste bästa vänner men det som hände igår har nog aldrig hänt, pinsam tystnad, visste inte vad vi skulle säga och det blev några plumpa meningar, helt sjukt egentligen.
Förra veckan träffade jag Tobbe, vi gick i parallel klass och umgicks en del på högstadiet, vi var tom i Ryssland tillsammans, vi hade väl en del att prata om, men ibland känner man hur vissa inte kan eller vill hantera situationen och istället vill berätta om sig själv, och gärna klanka ner på andra, och situationen blir återigen plump. Jag är inte den som tar åt mig om någon som knappt känner mig ska berätta för mig hur jag ska och inte ska leva mitt liv. Och att öpnna upp konversationen med "jasså så du fastna här, själv är jag i Oslo och arbetar" vet inte om det är bästa sättet för att öppna upp en glad dialog. Ibland får man god lust att kontra med " Ja jag har ju så mycket vänner här så det hár hållit mig kvar", men jag är inte elak på det viset, så jag låtsades som om att jag inte hörde vad han sa, eller snarare brydde mig inte om hans kritik riktat mot att jag ffr bor i nyköping och inte pluggat vidare, så jag körde vidare på motorcykel temat eftersom jag vet att att han har en och berättade om våra planer, hade vi ju något att prata om, och direkt
"neeeej en sån ska ni inte köpa, nej det är inte bra, köpa ny, nej köp en begagnad...bla bla bla"
Lika så då har man lust att säga nej jag vill inte ha begagnat skit och om du tycker att det duger åt dig och ditt perfekta liv i oslo, ja då är ju det bra.
Haha om man träffar en gammal bekant börjar man väl inte med att klaga på deras levnadssätt, speciellt inte när man inte vet något om det, om man sen börjar prata om något annat måste man väl inte heller börja klaga på det.
Om någon jag knappt känner säger något som kanske inte direkt faller mig i smaken, och man inte diskuterar och personen i fråga ber om min åsikt, kanske jag hellre väljer att säga vad roligt för dig/er! stället för, fan ska du köpa en bil för ?så jävla onödigt, och en begagnad också, jävla fattilapp har du inte råd med en ny eller?
Så illa kanske det inte var, absolut inte, men jag tyckte att det var så fantastikst hur han själv inte reagerade på hur han stod och höjde upp sig själv i skyarna och berättade för mig hur jag ska göra i vissa frågor och samtidigt klanka ner på mig. Tur att jag inte är en sådan som tar åt mig, men stackars de som utsätts för detta och gör det.
Sitter hos prinsen, ljud överallt, prinsen spikar, helene lagar mat och sjunger högt och har radion på högt, sebbe sitter och kollar på film, cindy busar runt med Fred och bara låter. Haha vilken Cirkus, tur att man kan smyga hem till tomta när det blir för mycket ; )
Igår träffade jag Erik, vi har gått i samma klass 1-6, paralell klass med gemensamma vänner både högstadiet och gymnasiet, träffats som hastigast ett par gånger sen vi tog studenten för 3 år sedan. Vi har absolut inte varit bästaste bästa vänner men det som hände igår har nog aldrig hänt, pinsam tystnad, visste inte vad vi skulle säga och det blev några plumpa meningar, helt sjukt egentligen.
Förra veckan träffade jag Tobbe, vi gick i parallel klass och umgicks en del på högstadiet, vi var tom i Ryssland tillsammans, vi hade väl en del att prata om, men ibland känner man hur vissa inte kan eller vill hantera situationen och istället vill berätta om sig själv, och gärna klanka ner på andra, och situationen blir återigen plump. Jag är inte den som tar åt mig om någon som knappt känner mig ska berätta för mig hur jag ska och inte ska leva mitt liv. Och att öpnna upp konversationen med "jasså så du fastna här, själv är jag i Oslo och arbetar" vet inte om det är bästa sättet för att öppna upp en glad dialog. Ibland får man god lust att kontra med " Ja jag har ju så mycket vänner här så det hár hållit mig kvar", men jag är inte elak på det viset, så jag låtsades som om att jag inte hörde vad han sa, eller snarare brydde mig inte om hans kritik riktat mot att jag ffr bor i nyköping och inte pluggat vidare, så jag körde vidare på motorcykel temat eftersom jag vet att att han har en och berättade om våra planer, hade vi ju något att prata om, och direkt
"neeeej en sån ska ni inte köpa, nej det är inte bra, köpa ny, nej köp en begagnad...bla bla bla"
Lika så då har man lust att säga nej jag vill inte ha begagnat skit och om du tycker att det duger åt dig och ditt perfekta liv i oslo, ja då är ju det bra.
Haha om man träffar en gammal bekant börjar man väl inte med att klaga på deras levnadssätt, speciellt inte när man inte vet något om det, om man sen börjar prata om något annat måste man väl inte heller börja klaga på det.
Om någon jag knappt känner säger något som kanske inte direkt faller mig i smaken, och man inte diskuterar och personen i fråga ber om min åsikt, kanske jag hellre väljer att säga vad roligt för dig/er! stället för, fan ska du köpa en bil för ?så jävla onödigt, och en begagnad också, jävla fattilapp har du inte råd med en ny eller?
Så illa kanske det inte var, absolut inte, men jag tyckte att det var så fantastikst hur han själv inte reagerade på hur han stod och höjde upp sig själv i skyarna och berättade för mig hur jag ska göra i vissa frågor och samtidigt klanka ner på mig. Tur att jag inte är en sådan som tar åt mig, men stackars de som utsätts för detta och gör det.
Sitter hos prinsen, ljud överallt, prinsen spikar, helene lagar mat och sjunger högt och har radion på högt, sebbe sitter och kollar på film, cindy busar runt med Fred och bara låter. Haha vilken Cirkus, tur att man kan smyga hem till tomta när det blir för mycket ; )
Kommentarer
Trackback
