Virrpanna,velpelle bombnedlsag.
Livet är ibland som ett jävla hamsterjul, eller? Jobba, sova, äta, umgås lite grann med nära och kära sen börjar allt om igen.. Usch blir så trött på mig själv när jag är så här uttråkad, finns egentligen massor av skojj att göra men jag tar mig liksom inte för något, har för mycket i skallen, allt bara snurrar runt runt runt där inne och just nu känns det inte som om jag kommer någonstans med varken mig själv eller livet i sin helhet.
22 år och förvirrad, kan tänka mig att det inte hör till ovanligheten. Så himmla mycket man måste bestämma om livet ska bli si, eller så kan man skita i allt, låta det rulla på och låta livet bli så. Jag vet egentligen hur jag vill ha det, jag har faktiskt sökt skola till hösten, men jag tror i ärlighetens namn att min chans att komma in är mindre än en på tusen.
Om jag inte kommer in, blir det att fortsätta springa i detta hamsterjul? Eller ska jag lyckas ta mig vidare ändå?
Jag vet vad jag själv mår bra av, vad jag borde göra, men det är inte alltid lika lätt i verkligheten som i tanken. Nu när situationen ser ut som den gör också så är ju chansen satt få ett jobb med okey lön och rimliga arbetstider som dessutom är stimulerande nästintill omöjligt. Även fast det skulle vara tillfälligt arbete fram tills dess jag börjar studera vill jag inte slänga bort min tid och mitt liv på något som är pest och pina, jag förtjänar helt enkelt bättre. Jag vill inte stå i kassan på McDonalds eller arbeta timmar med att byta blöjjor på något äldreboende, jag ser absolut inte ner på dem som gör det menar inte så, men personligen skulle det vara för mig att sänka mig, och jag har alltid siktet uppåt, jag vill utvecklas.
Vi har precis kommit hem från en resa, vår resa, livets resa tillsammans och nu kommer det dröjja länge, om det ens händer igen i våra liv att vi ger oss ut på något liknanade igen. Har vi haft vårat? Okey så finns det fler saker i livet än att resa, but still, det känns bajs nu att det är över för denna gång.
Jag skiljer rätt mycket från mina jämnåriga får jag en känsla av, inte helt och hållet men en del. Jag drömmer om hus, bra jobb, pengar så jag kan köpa det jag önskar, behöver och bara vill ha. Hur många gör det när de är 22? Pengar och ett bra jobb kan jag tänka mig, men sen den lilla härliga svenssontillvaron, är det inte så många vad jag vet som håller varmt om hjärtat. Nu snackar jag inte att jag vill ha hela kittet och vara "som alla andra", långt ifrån. Men jag vill bara känna att jag lever mitt liv för att jag vill det, för att jag mår bra av det och det ger mig en livslust och något extra. Vissa är stadsmänniskor andra inte. Vissa vill bo i lägenhet, andra i radhus, några i villor och en del galningar mitt ute i skogen på en liten gård eller liknanade. Jag tillhör den sista kategorin, varför? Vet inte. Jag trivs helt enkelt där, jag behöver inte närhet till H&M eller Coop om det skulle vara så, jag vill ha närhet till natur, vatten och friskluft. Jag vill känna mig fri, kanske skaffa en hund, ta ett dopp vid min brygga och ha härliga kvällar med vänner och kära på verandan som har utsikt över en sjö eller annan härlig utsikt, så vill jag ha det när jag blir "stor".
Jag har ett fastförhållande som jag tror på. Okey det finns det nog en hel del som har i min ålder. Jag dricker nästan aldrig alkohol, varför? Jag har helt enkelt inge behov, det har aldrig varit riktigt min grej. En helkväll med jobbarkompisarna eller brudarna då och då är så jävla roligt och det gör jag gärna, dela på en flaskavin med någon eller bara ta ett glas är hel mys och jätte gott. Jag har aldrig ens haft någon period i livet när jag festat som en galning och av den anledningen undivker alkohol idag, varför? Alla andra festar ju, varför gör inte jag det? Vet ej, men av någon anledning gör jag inte det, är inte ledsen över att jag missar en kväll på någon krog, jag uppsakttar helt enkelt annat.
Jag tror jag skriver detta för att få någon rätsida på vad jag egentligen vill, allt finns svart på vitt men det är långt dit som det känns nu. Att bygga sig ett hus, köpa en tomt och allt annat betyder att både Kenny och jag måste ha ett jobb där vi kan få ett lån på någonstans runt 2 millar, sen kanske man vill ha mat och en bil också. Man kan inte bara drömma man måste slå slag i saker och ting.
Ikväll ska vi faktiskt ut, Robins hm, dejt f.d dejt?! Vän kan vi väl säga då, ska vara modell på en krog så vi ska dit och kika sen ska vi väl vidare och ta ett glas eller två. I vanlig ordning alkoholfritt för min del, jobbar imorgon och det finns inget värre än att vara bakis på jobbet, och respektlöst skulle jag nog också säga. Men det får stå för var och än. Jag tänker inte vara det.
Får känslan att att jag låter ganska tråkig efter detta inlägg? Hoppas verkligen att så inte är fallet, jag är bara en virrig liten flicka som inte riktigt vet vad hon ska ta sig till med sig själv och sitt liv, framförallt inte vilken del hon ska börja med.
Ne nu ska jah gå och gräva min egen grav genom att använda hårspray, förstöra ozonlagret och sen gå ut och sätta mig i solen en sväng.
Ha en underbar lördagskväll allesammans!
Puss & Kram
Älskling & Robin
Pussar man den fula grodan blir han en prins.
Puss Puss
Min Prins, vilken skönhet ; )
