- Tessan -

Mitt eviga gråtande, igår var gränsen nådd. Samtidigt som jag bakade tittade vi på grannfejden. Galet program där jag undrar hur man överhuvudtaget kan anmäla sig till, snacka om att man gör bort sig.

I början var jag arg på gubben, men efter en stund började jag känna hur underläppen började darra...Stackarn var ju så ensam, säkert en aning socialt missanpassad..så hans sätt att kanske få ut sin "sorg" eller bitterhet och samtidigt få kontakt var att skälla på sina grannar...Tårarna började komma när han kom till katthemmet, han älskade katter, och katterna älskade honom, ne nu börjar detr vattnas i ögonen av bara tanken....

Jag har så svårt att inte, vad ska man säga, tycka synd om mäniskor som inte har det så bra som jag...Ibland är det helt och hållet förutfattade meningar, det vet jag, har ju egentligen ingen aning om hur mäniskor jag inte känner lever.
Ett bra exempel är när jag, mamma och Kenny var och tittade på Mamma-Mia på bio, när filmen slutade och alla reste sig och gick satt det en ensam liten dam kvar, skulle uppskatta att hon var i 50-55 års åldern, klädd som teskedsgumman och lika liten...nja inte riktigt kanske men ni fattar..Hon satt och klappade händerna och sjöng med i låtarna som spelades när eftertexten rullade...Hon såg så ensam ut, och direkt började tårarna rinna, min känsla var utifrån hur jag avläste läget att hon var extremt ensam, och inte hade något att dela det hela med...

Vem vet hon kanske njöt att för en gång skull få vara ensam, hon kanske hade en man som älskade henne så högt och bara pussar och kramar henne hela tiden när hon är hemma och ett gäng ungar som är så där fantastiska som barn inte ens är på film, så hon tog helt enkelt ledigt den kvällen och spenderade lite tid på sig själv.

Vem vet?

Lika så när jag jobbade på Vipsen (Gatukök) det fanns två (av flera) alkoholister som jag tyckte så synd om, den ena var en man som konstant hade kissat på sig, han skämndes för att han fanns och att han över huvudtaget visade sig hos oss, men han var väl helt enkelt hungrig.. Han bad om ursäkt för allt, man såg att han skämdes över den han var..Han skämdes över att han överhuvuudtaget var i livet..

Den andra är en kille som tidvis varit ren, men han ramlar alltid dit igen, jag skulle uppskatta hans ålder mellan 35-40 år. Han kunde komma på kvällen, han hade med sig alla kronor han ägde, alternativt hittat på backen runt om i stan när han glidit runt? Så bad han att han skulle få mos och något tillbehör, tex majonäsgurka för den summan han hade. Man frågade om han ville ha senap och ketchup, och han svara alltid, " allt som är gratis är bara att ösa på". Jag hade inte hjärta att ge denne person den lilla klick potatismos han faktiskt hade råd med...Öste på med potatismos och allt annat som faktiskt var gratis, det var ju ändå inte mina råvaror så någon gräns fick jag ju sätta...Men det kändes så bra att den här mannen fick ett mål mat i magen innan han skulle gå och sova i någon trappuppgång eller liknanade..

När jag jobbade i stockholm lärde jag mig ganska snabbt att undvika plattan, inte för att det hänger massa skumma mäniskor där, det var mer att jag var pank varje gång jag kommit ett par meter från t-banestationen, personer som tigger och frågar om man har någon krona att ge, och jag kan inte säga nej..En gång sa jag att jag kunde köpta ett mål mat istället för att den skulle få pengar, och den här gamla herren blev så lycklig, så en sväng till BurgerKing, visst är det de som ligger där? Och ett mål mat till honom.
Det var även en person som absolut såg lite skum ut som kom fram och frågade om han fick låna min mobil, han var väl runt 30 och säkert lite full eller påtänd, javisst svarade jag och halade fram mobilen, den gången hade jag en bekant med mig som gav mig en rejäl utskällning direkt efter jag fick tillbaka mobilen " Va Fan han kunde ju bara lagt på löpet så hade du stått här utan mobil!!"... Den tanken slog mig inte ens, han behövde ringa en kompis, och om jag skulle vara i samma situation skulle jag uppskatta om jag fick låna en telefon..

Therese i ett nötskal...blåögd och i mellan åt alldeles för snäll...Dumsnäll...

Om Kenny någon gång blir sur på mig är det alltid samma fras som kommer ut ur hans mun:

"Sluta vara så jävla snäll mot alla hela tiden och tänk lite mer på dig själv!!"

Det är väl sant, att vara för snäll är absolut inte bara en bra egenskap, och man kan vara snäll på olika vis, och jag är nog snäll på det sättet att jag gör allt som jag tror förväntas av mig, vilket kan gå över styr ibland..
Exempel från igår.
Kenny ringde och frågade om jag hade möjlighet att köpa blommor år Rosi och komma över med dem senare så de kunde ge dem på morgonnen till sången och gratulationen. Huvudet började spinna. Hm nu är klockan 16, jag ska vara på gymmet 17.30, jag har inga pengar, då måste jag vänta på mamma som kommer hem från jobbet vid 17, och fråga henne om jag kan låna en slant, och sen ta en senare buss än tänkt som gör att jag är inne i stan 17.25 handla blommor, springa upp till gymmet och byta om och missa en del av ett pass eller kanske till och med hela. Åka över, hm nja jag hinner ju inte med sista bussen, men jag kanske kan låna bilen, och åka hem sen igen när jag lämnat blommorna och tårtan, fast du vet ju hur mycket jag hatar att åka den vägen när det är mörkt, så mycket djur på vägarna och jag har redan smällt en bil, sen ska jag ju baka och städa upp efter mig, duscha såklart, och eftersom jag är hemma runt nio är jag ju klar vid 24 kanske, så kan jag inte sova kvar för jag tror pappa måste ha bilen i morgon bitti, hörde något om att han skulle hämta motorcykeln...Gnuggar geniknölarna och kommer fram till: Vi gör så här
Jag åker in med den senare bussen, köper blommor, åker till gymmet, hem, bakar kommer över och åker hem igen..Där sa Kenny stopp..

Det skulle inte bli något bekymmer för dig, det var bara en fråga eftersom jag ändå skulle till stan, Tessan tänker till, det är inte världsfred vi snackar om, det är några blommor. Så vi struntade helt i blommorna och Kenny kom sen och hämtade mig så jag slapp köra den otäcka vägen och höll mig sällskap när jag bakade, ett mycket enklare alternativ än det jag målade upp i skallen, och trevligare för mig.

Och vet ni, då blev jag så glad när Kenny sa, "Det ska inte ställa till några bekymmer dör dig", så då började underläppen darra igen, men det var för att jag var glad att han kände så, mesigt? Ja det tycker nog jag med.

Nehe dax att tuffa till sig lite, känner mig ibland som han Göran i  filmen Tillsammans.

Det här är absolut ingen glorofiering av mig själv, jag kan vara både elak, dryg, grinig och bestämmd om jag lägger den sidan till, men i vardagens alla små "problem" och liknanade är jag en mes som nog viker mig för mycket och försöker göra alla så nöjda det bara går, och den som i slutet kanske mest blir lidande är väl jag som upptäcker att alla planer jag hade för dagen helt plötsligt blev flyttade eller bortglömda, eftersom de var andra som bad om min hjälp och tid. Men då kan jag ju i alla fall glädja mig med att jag gjort någon annan glad. hihi.

Ne nu ska jag ut och sätta mig i solen innan det är dax att åka och jobba!!